Svartbrödraklostret

Svartbrödraklostrets tornlösa kyrka med trappstensgavlar, klockbock och takryttare på Vädersolstavlan från 1500-talet. På grund av den sluttande och ojämna topografin har man inte kunnat bygga en regelrätt rekatngulär formad kyrka, utan som bilden visar svänger byggnaden mot söder direkt höger om takryttaren. En högst ovanlig kyrkoarkitektur. De vita flaggorna på kyrkans gavlar tros innebära att byggnaden tillhör kronan. Klostret uppfördes i början av 1300-talet och revs 1547. Det var det näst sista dominikanerkonvent som etablerades i Sverige och kom att bli berömt för sin altartavla i silver, Helga lösen, som ansågs ha undergörande krafter.

Man vallfärdade långväga för att be och offra till bilden av Jesu nedlösande från korset, och den klosterkällare som finns bevarad tros ha varit härbärge för dessa pilgrimer, då den endast har ingång från gatan och är försedd med ovanligt många eldstäder. En munk i klostret samlade alla inträffade mirakler i en skrift som ännu finns bevarad. På 1500-talet ska Gustav Vasa ha låtit smälta ned altartavlan till en silvertacka. Denna skalla han sedan ha gett till Lübeck som betalning för legosoldater med vars hjälp han tagit makten.

Sigill från Stockholms svartbrödrakloster med den berömda nedlösningsbilden på altartavlan.

Den svarta dörren i huset på Södra Benickebrinken leder ned till Svartbrödrakällaren. Huset har medeltida murar flera våningar upp. Till vänster Prästgatans södra del.

De rakt lagda kullerstenarna markerar grundmurar som påträffats från Svartbrödraklostret vid Tyska Stallplan.

I muren mot Prästgatan kan medeltida klostertegel skönjas under den senare putsen.

Öppningen mot källarvalven vid trappans fot. Den nuvarande trappan har uppförts på platsen för den medeltida.

Rummet närmast ingången från Södra Benickebriken:

Foto: Elisabeth Prudic.

Valven i rummet närmast Södra Benickebrinken är komplexa och visar på ombyggnader. Det kan bero på branden 1407 då ett antal munkar avled och en del valv fick uppföras på nytt.

Den avskiljande väggen i rummets mitt är sekundär pch från 1400-talets slut. Möjligen hänger den samman med den vinutskänkning som sker i lokalerna vid dennna tid. En källa i stadens tänkeböcker anger att en man dragit kniv mot vinmannen under Svartbrödra och dessutom spytt på golvet. Böterna var anmärkninsgvärt nog det dubbla för spyan än för hotet.

De fyrkantiga håligheterna i den sekundära väggen kan möjligen ha nyttjats för förvarande av de övernattandes tillhörigheter. En tydlig parallell är de gotiska murhålen för samma ändamål i Köpenhamns helgeandshus, där sängarna stått parallellt med hålen.

Stötfog mellan den primära 1300-talsmuren till höger och den sekundära väggen.

Källargolvet är ursprungligt från medeltiden, men har lagts om med cement längre fram.

Eldstad i det första rummets ena hörn som troligen är sekundär med tanke på murverket ovanför. Värmen lär ha behövs i den kalla stenkällaren under vintermånaderna. Det var dessutom en möjlighet för skeppsbesättningen att göra upp eld, vilket inte var tillåtet på båtarna pga. den stora brandfaran.

Igensatta öppningar mot Södra Benickebrinken. Anledningen är att gatans höjd efter hand passerat öppningarna. Man får dock tänka sig ett betydligt ljusare och öppnare rum på 1300-talet då ljuset kommit in här och väggen i rummets inte uppförts än.

Det inre rummet:

Kryssvalv i det inre rummet.

Öppningar och fyrkantig hålighet i den sekundära 1400-talsmuren.

Liten spis i inre rummets ena hörn.

Kryssvalv.

Startsidan