S:t Peters klosterkyrka

S:ta Maria och S:t Peters klosterkyrka i Lund ingick i ett benediktinnunnekloster grundat av ärkebiskop Eskil runt 1145. Placeringen blev direkt utanför stadens gräns i väst vid utfarten mot Fjelie och Löddeköpinge. Klostret var helgat åt Maria och Petrus men kom senare att enbart benämnas efter Petrus och mot medeltidens slut kallades det ofta Nunne kloster. Den första priorissan hette Cristina. Denna bar inte titeln abedissa då klostret var underställt Allhelgonaklostret.

Nunnorna var tolv stycken och utförde böner, arbete och vila, medan leksystrar hjälpte till med enklare sysslor. I slutet av medeltiden kallas socknen "nunne socken" till vilken gårdar direkt utanför staden tillhörde liksom sockenkyrkan S:t Jacob i Lund, samt kyrkorna i Västa Tommarp och Maglarp. Förutom gårdar i Malmö, Trelleborg och Landskrona ägde klostret 210 stycken på landsbygden, samt hela Löddeköpinge by. Nunnorna ägde även ett eget laxfiske i Kastfors, Halland. Det var alltså avsevärt välbärgat.

Den sista priorissan hette Christine Clausdotter Rosenkrantz vilken levde kvar i klostret ända fram till 1550-talet. Klostret hade 1537 gått i förläning men trots detta bodde systrarna kvar under resten av sin livstid. 1560 flyttades de sista nunnorna på Bosjökloster över till S:t Peter i Lund. Anledningen till kvinnornas kvarvarande kan ha berott på att de inte hotat reformationen och sekulariseringens genomförande. Att klosterkyrkan även varit sockenkyrka för en församling på landsbygden har gjort att det är den enda medeltida kyrkan i Lund förutom domkyrkan som överlevt.

Hela klostret stod fortfarande kvar 1587 men förföll och började brukas som stenbrott vid 1600-talets början. 1606 gav kungen Tuge Krabbe rätt att ta taksten från klostret till Övedskloster som bränts ned. Krabbe meddelade då att klostret var så förfallet att byggnaderna riskerade störta in, varpå kungen svarade att Krabbe skulle låta bryta ned de resterande husen på området. En karta från 1667 anger att de då varit helt borta. De fyra öppningarna i den norra sidan av kyrkan murades igen efter rivningarna och togs först på 1900-talet upp igen.

Ingen medeltida inredning återstår i klosterkyrkan. En arkeologisk undersökning gjordes på 1920-talet där kom man fram till att den gotiska 1300-talskyrkan haft en romansk föregångare med långhus och kor vars grunder påträffades inom dagens kyrka. Det gick inte att avgöra om kyrkan föregått klostret och sedan överlämnats åt detta eller om den byggts samtidigt med komplexet. Det sistnämnda förefaller dock troligast.

Sandstensskulpturer och stenkvadrar har återanvänts från den rivna kyrkan. Under restaureringar när den interiöra grå putsen knackats ned framkom i de två västligaste travéerna spår av anfang till de låga valv som burit den läktare vilken utgjorde nunnornas kor. En dörr i den västligaste längans ovanvåning har lett direkt till läktaren och i långhusets östligaste travé finns en balkong som troligtvis utgjort priorinnans plats. Läktaren togs bort 1810. Under denna i långhuset hade församlingen sin plats.

Klosterbyggnaderna har varit belägna norr om kyrkan i fyrkantsform där södra längan hade två våningar med en ingång till kyrkan i vardera. En bit av denna är bevarad i form av två korsvalv i det torn som nu finns i kyrkans nordvästra hörn. Vapenhuset byggdes om 1890 och den exteriöra putsen knackades då ned. Källor: Medeltidens Lund av Blom & Wahlöö, Lunds historia av Ragnar Blomqvist och http://www.svenskakyrkan.se/lund/sankt_peters/klosterkyrkan.htm.

Tornet i öst.

Från sydväst.

Igensatt rundbågigt fönster på kyrkans nordvästra del.

Igensatt rundbågigt fönster i kyrkans västra gavel.

Igensatt fönster i kyrkans södra mur ovanför det på 1890 ombyggda vapenhuset.

Ornerad sandsten som har stilmässig motsvarighet i Lunds domkyrkas nordöstra kapell. Då sistnämnda kyrka invigdes 1145 är det högst troligt att stenen härstammar från den första romanska kyrkan vid klostret.

Spår av spetsbågigt valv som burit upp nunnornas läktare.

Läktarskrank för priorissan eller cantrix i norra muren.

Startsidan