Skånemarknaden

Denna sida är baserad på en artikel jag skrev till en lokaltidning. Jag hänvisar till Lars Ersgård avhandling från 1988 för extensiv info om Skånemarknaden.

Alla boende på näset har förmodligen någon gång varit på Sillamarknaden i Skanör på sommaren. Denna har dock enbart namnet gemensamt med sin medeltida föregångare, som var norra Europas största och som även gick under namnet Skånemarknaden. Under några sensommarmånader samlades handelsmän från hela Europa i Skanör och senare Falsterbo för att köpa den värdefulla sillen, och kommersens omfattning är nästan ofattbar med tanke på de två städernas ringa storlek. Hit kom köpmän från England, Tyskland, Holland, Sverige och Norge, och det var främst tyskarna som kom att få en dominerande plats på marknaden. Dessa uppförde både kyrkor och kompanihus på sina av den danske kungen tilldelade områden, de s.k. fiten.

Dörrar från Skånefararnas altartavla som stod på deras nu försvunna altare vigd åt Johannes i Mariakyrkan i Lübeck. Nu på museum i samma stad. Nederst ses de två donatorernas porträtt. Konstnären är Bernt Notke som gjorde som gjorde S:t Göran och draken i Stockholms Storkyrka, och verket är från 1400-talets andra hälft.

Kung Valdemars privilegiebrev för staden Lübeck i Falsterbo, som nämns på fjärde raden, utfärdat på 1200-talet.

Medeltida fiskebod med pågående försäljning. Från Olaus Magnus klassiska verk Historia om de nordiska folken.

Redan 879 omtalas Skanör som en stor handelsstad, dock är marknadens föregångare att söka på Lilla Hammars näs där marknadsplatsen Halör legat. Denna nämns i isländska sagor, men existerar inte längre som plats. Förmodligen har Skanör avlöst Halör som marknadsområde, och under 11- och 1200-talet tar handeln med sill rejäl fart där. Anledningen var att det nordtyska fisket gått tillbaka, varpå den skånska kusten blev centrum för både fiske och handel. Den skånska sillen stod högt i kurs dels för att den hölls för Europas bästa, och dels för att det var det enda kött som var tillåtet att äta under de fasteperioder påvisade av den katolska kyrkan. Skanörs geografiska läge vid Öresund och Östersjön var också idealiskt ur kommunikationsvinkel.

Hovbacken i Skanör med lämningar efter fiskebodar.

En solnedgång vid Hovbacken 2007 bör inte ha skiljt sig mycket från en likadan under marknadstiden då bodarna stod på samma område.

Flygfoto från 1967 över Hovbacken med lämningar efter fiskebodarna i långa rader. Från Ersgård 1988.

I slutet av sommaren lämnade fiskarna sina hemorter och begav sig till Falsterbohalvön där marknaden började den 24:e augusti. De uppförde där primitiva bodar på stranden, vars virke togs från den skog som bredde ut sig över dagens hedområde. Parallella håligheter efter bodarna finns fortfarande på Hovbacken i Skanör, och bredvid golfbanan i Falsterbo. Ofta var fiskarna bönder och borgare som endast fiskade periodvis. I skymningen gav de sig ut i båtarna för att sätta garn, och man var 3 till 5 personer ombord. Fångsten var minst sagt god då fisket kunde resultera i 20 000 tunnor sill dagligen.

Lämningar efter de danska fiskarnas bodar i Falsterbo.

Köpmännens områden låg längre upp på land och varje stad hade varsett utmätt fitområde. Dessa kan beskrivas som en stad i miniatyr där man uppförde handelsbodar, kyrkor och kompanihus. Området hade även en huvudgata med tvärgående sidogator. Då Hansan var en stark kraft inom handeln vid denna tid hade många tyska städer fitområden på marknaden, b.l.a. Danzig, Stettin, Stralsund, Kampen, Hamburg och Lubeck.

Karta över staden Stettins fitområde på Skånemarknaden i Falsterbo 1579 med bodar, vägar och angränsade fit. Fogden över Stettin Elias Schlecker ritade kartan. Från Ersgård 1984.

Detalj från kartan över Stettins fitområde visande bodarna Jungfrun till vänster och Korset till höger.

Efter hand anlände alla köpmän, krämare, hantverkare, vintappare och i deras fotspår tiggare, prostituerade, falskspelare och liknande folk. Sist anlände fogdarna som skulle upprätthålla någon form av ordning på den färgstarka marknadsplatsen. Innan kommersen tilläts börja läste den danske fogden upp lagskriften Motboken. Därefter red han under trummning runt och lyste fred med den kungliga fanan. Slutligen hölls gudstjänst för de samlade, varpå man dagen efter släppte lös aktiviteterna.

Fiskebodarna på Hovbacken kan mycket väl sett ut som dessa "hoddor" vid Malmöhus då här finns en stor likhet med de avbildningar på Stettins fitkarta.

Fiskehoddorna i Malmö.

Då Skanör aldrig hade en fast hamn under medeltiden ankrade fiskebåtarna en bit från stranden, och via vagnar fördes sillen in den sista biten till stranden. Reglerna var strikta för försäljningen. Köpmännen fick inte göra affär med fiskaren förrän sillen kommit till stranden i vagnarna, och varje köpmansbod fick bara sända ett köpbud. Det var strängt förbjudet att rida eller ro ut till fiskaren i handelssyfte. Från borgen kontrollerade man att reglerna följdes, och bevakade de kungliga rättigheterna.

Det medeltida hamninloppet i Skanör kallat Bakdjupet som då gick betydligt längre och djupare in mellan Hovbacken och staden. Numera är det till stor del igenväxt.

Efter att sillen inhandlats fraktades den till de bodar som uppförts för sillens behandling. I dessa tog de lokala "ghellekonerna" ur "grummen" (inälvorna) som fördes till Grumbodarna där den behandlades för att bli gödsel. Sedan saltade "läggekonerna" ner sillen och lade den i tunnor. På Flommens golfbana finns fortfarande rester kvar efter rensandet av sillen i form av de s.k. Grumhöjebackarna. Tunnbindaren satte därefter sitt, stadens och köparens märke på tunnan. Efter detta fördes den sjövägen till andra delar av Europa.

Grumhöjebackarnas håligheter där sillen rensades.

När kvällen kom började nöjeslivet i staden. Då gick fiskarna med fruar till marknaden med nyförtjänta pengar som de kunde spendera i bodarna som var uppställda i långa rader. Här fanns smeder, skomakare, garvare, bagare, krämare och slaktare i en färgstark blandning. Ofta var bodarna uppförda med fri insikt i hantverkarens arbete. På området fanns även flertalet krogar med "ölkoner", dvs. kvinnliga bartendrar, där man kunde spendera sin förtjänst.

Medeltida sillatunna från Dragör. Från http://marebalticum.natmus.dk/lokUK.asp?ID=13

Det kunde gå vilt till under marknadsdagarna. Ofta uppstod tumult mellan de danska fiskarna och besökarna, trots att vapenförbud rådde. Dråp straffades med döden och stöld med hängning. Bråk om fiternas gränser var ofta förekommande, och dessa slutade inte alltid fredligt. Stralsunds fit överfölls vid ett tillfälle, under vilket varken kvinnor eller barn skonades. Tyskarna dödade även en svensk fogde, samt brände ner ett antal danska bodar.

Hypotetisk bild från 1900-tals vykort över Skånemarknadens kommers.

Under marknadens blomstringstid fanns åtskilliga byggnader som nu är helt försvunna. Danskarna uppförde S:t Olof- och Fynbokyrkan i Skanör, samt S:t Gertrud och Ecclecia Danica (Danska kyrkan) i Falsterbo. Utöver dessa fanns ett S:t Jörgenhospital för vård av spetälska i Skanör och ett heligandshus för fattiga och sjuka i Falsterbo. Tyska kyrkor byggdes av Lubeck, Danzig, Stralsund, Rostock och Stettin.

När marknadstiden gick mot sitt slut satte man fyr på bodarna som fram till 1484 uppfördes på nytt varje år, och i skenet av detta fyrverkeri styrde man hemåt för att invänta nästa års marknad. Insamlingen av den enorma mängd virke som gick åt till de ständiga bodbyggandet och till att hålla igång fyren i Falsterbo år efter år förklarar varför det finns en hed istället för skog idag. Så småningom blev nedrivande av bodar belagt med dödsstraff av den danske kungen.

Delar av medeltida silltunnor med hanseatiska krämares bomärken.

Fynd från marknadstiden. Till vänster ett Siegburgerkrus vilket även påträffats i stort antal vid Skanörs borg.

Efter hand fick Hansan monopol på området och västerländska köpmän från b.l.a. England nekades tillträde. Det var främst staden Lubeck som fick mest privilegier på marknaden. Nu försvann tyskarnas konkurrenter, och även det dessa tillfört handeln. På så vis förlorade marknaden en del av sin livsnerv och sin potential som internationell mötesplats, då man gick från varu- till sillamarknad. Därmed var Skanörs storhetsdagar över.

Män på Skånemarknaden: Gravvård från Skanör över den holländske rådmannen Dietrich Brant från staden Kampen. Han avled den 7:e augusti sommaren 1368 och begravdes i Skanör.

Gravsten vid Falsterbo kyrka över Wulf Wulferstorp, son till Bernhard Wulferstorp som dog den 5:e September år 1405.

Okänd gravsten från Skanörs kyrka som av vapenskölden att döma legat över en välbeställd köpman och som troligen kan dateras till 1300-talet.

Förstoring av vapenskölden från den okända gravstenen.

1316 nämns marknader i Falsterbo och på 1400-talet tar dessa över från Skanör. Staden Lübeck hade här ett stort område, vilket motsvaras av dagens centrum. De uppför där b.l.a. Tyska kyrkan, helgad åt S:ta Maria. Samtidigt som marknaden flyttar till Falsterbo började Malmö komma fram som handelsstad, och vid denna tid börjar även Hansan få mindre inflytande. Handeln florerar i Falsterbo till början på 1600-talet, då den minskar i omfång radikalt.

En nära länk till den tyska närvaron på Skånemarknaden är det lilla Lübeckerkapellet S:t Ibb vid Gislövsån utanför Trelleborg som låg i närheten av ett sillsalteri. Kapellet lades ned 1538. Mer bilder finns här.

Tyskarna fortsatte dock att sända fogdar till platsen för att bevara fitområdena och kompanihusen, och för att invänta bättre tider. Det sista tecknet på tysk närvaro är år 1674 då Lübeck sänder en fogde till Skåne. Därefter upphör marknaden på Falsterbohalvön.

Karta från 1853 visande den i folkmun kallade Fiddevången, här kallad Fiden. Här har b.l.a. Danzig, Lubeck och Stralsund haft sina områden.

Av alla stenbyggnader står idag endast S:t Olof och S:t Gertrud kvar. Då trakten var mycket stenfattig har man förmodligen använt materialet från de övergivna byggnaderna, resten har fått ge vika för tid och sand.

Tidigmedeltida vrak på Svanrevet vid Skanör som framkom efter en storm i början av 2005. Då båten är klinkerbyggd med överlappande längsgående brädor kan den dateras till 1000-1100-tal, vilket gör det troligt att den haft koppling till Foteviksområdet som var aktivt vid denna tid. Marknaden i Skanör tog inte fart förrän mot slutet av 1100-talet.

Källor:

Correus, Carl. 1904. Falsterbo och Skanör.

Eriksson, H. 1980. Skånemarkedet.

Ersgård, Lars. 1984. Skanör- Falsterbo. Medeltidsstaden 53. Riksantikvarieämbetet.

Melin, C. 1998. Falsterbonäsets medeltid.

Skansjö, S. 1997. Skånes historia.

Startsidan