Lagmanshejdan

Lagmanshejdan är idag ett villaområde i Skanörs nordöstra del som i söder avgränsas av vattendraget Ättebäcken eller Bredeväg som den också kallats. Men under medeltiden var den stora marknadsverksamheten i Skanör belägen här liksom den tyska rostockerkyrkogården med cirka 2000 gravar. I slutet av 1960-talet påträffades dessa när man påbörjat anläggandet av villaområdet varpå en arkeologisk undersökning gjordes. Denna resulterade i Lars Redins avhandling från 1976 med titeln Lagmanshejdan- ett gravfält som spegling av sociala strukturer i Skanör. Lars Ersgård har senare behandlat området i avhandlingen Vår marknad i Skåne där Skanör och Falsterbos relationer mellan marknad och stad behandlas i ett långsiktigt perspektiv.

Skanör med Lagmanshejdan. I syd avgränsar vattendraget Ättebäcken. Utdrag ur karta från 1853.

Bebyggelsen i det äldsta Skanör är lokaliserad till den äldsta strandzonen i väst och saknar helt samband med de områden som senare blir fokus för marknadsaktiviteterna. Här förekommer endast några stolp- och pinnhål, samt äldre svartgods av vendisk karaktär som anats härröra från början av 1000-talet. Inga tecken på en enhetlig bebyggelse förekommer i materialet, vilket det dock gör i nästa fas där området kring stadskyrkan i väst och Lagmanshejdan i öst tas i bruk. Lagmanshejdan som är belägen direkt tvåhundra meter öster om stadskyrkan utgörs av höglänta partier som sträcker sig längs med Ättebäcken mot Höllviken. I nord och nordost har området avgränsats av sankmark som i öst gått samman med Ättebäcken. På så vis har Lagmanshejdan utgjort en naturligt topografiskt avgränsad enhet.

Ättebäckens inlopp från Höllviken under lågvatten.

Ättebäckens inlopp mot Skanör över Lagmanshejdan.

Ättebäcken smalnar av på Lagmanshejdans mitt.

Längre in mot Skanör ebbar vattendraget ut succesivt. Vallarna runtom visar dock dess ursprungliga bredd.

Den tidigaste bebyggelsen här består endast av några skärvor äldre svartgods och ett antal lerbottnar, men i nästa fas förekommer ett mer blandat keramikmaterial med importgods från Nord- och Nordvästeuropa. Detta pekar på att området troligen börjat utnyttjats för handel vilket visar på Skånemarknadens framväxt. Marknadsområdet växer under senare hälften av 1200-talet och vid början av 1300-talet varpå bebyggelsen expanderar österut längs med Ättebäcken. 1307 tilldelar kung Erik Menved borgare i den holländska staden Kampen ett område för handel beläget mellan borgen och Höllviken. Andra städer erhöll även fitområden som direkt kom att gränsa till Kampens såsom Rostock, Wismar och Bremen. Då privilegiebreven inte närmare definierar fitens omfattning får dessa antas ha varit löst reglerade företeelser som under 1300-talets andra hälft kom att närmare preciseras. Dock uppstår det inte i Skanör ett så pass reglerat fitsystem som i Falsterbo.

Översiktsplan över Lagmanshejdans kyrkogård. Från Redin 1976.

Detalj från bilden ovan.

Staden Rostocks fit har legat på Lagmanshejdans östra del och har i väster avgränsats av gatan Travegade som löpt från norr till söder över Lagmanshejdan. Invid denna har rostockarnas kyrka och kyrkogård varit belägna. Kampen, Bremen och Wismars fit upptog ett område direkt norr och nordost om Lagmanshejdan med Kampens fit i väst och Wismars i öst. Ättebäcken utgjorde skiljelinje mellan dansk och lübsk rätt och har med stor sannolikhet haft betydelse som transportsträcka för mindre båtar mellan marknadsområdet och ankrade fartyg i Höllviken. Travegade nämns under 1300-talet i samband med bodinnehav och en annan gatusträckning kallad Skomagerstraede belägen på Rostocks fit förekommer även. Detta visar på ett system med reglerade marknadsgator på Lagmanshejdan som troligen kan kopplas samman med områdets expansion.

Vattendraget Ättebäckens vikt bör ha varit stor då man utgått från denna vid gränsdragning mellan olika länders rättssystem samt att det merkantila området succesivt utökats längs med Ättebäcken mot öster. Då handeln främst rört sill har tillgången till vatten säkert varit av stor vikt vid hanteringen och transport har skett både på den då mycket större bäcken och längs med denna på land, vilket antyds av det alternativa namnet Brede väg och att en väg löper bredvid denna på äldre kartmaterial från 1700-talet.

Ättebäcken på karta från 1700-talet där en stenbro fanns utanför inloppet i Höllviken.

Lämningar av marknadsbebyggelse på Lagmanshejdans östra delar mot Höllviken norr om Ättebäcken. De tre första bilderna visar tre grunder på rad.

Annan byggnadslämning i områdets östra del norr om Ättebäcken.

Byggnadsgrund söder om Ättebäcken belägen ungefär mitt på Lagmanshejdan sedda från väst.

Samma grunder sedda från öst.

Under slutet av 1300-talet börjar marknaden i Skanör avvecklas till förmån för Falsterbo som under 1400-talet innehar den ledande ställningen som marknadsort. Rostockarnas kyrka verkar dock fortfarande använts då man i denna år 1412 inviger två helgonbilder. Under senmedeltiden är det reveln Hovbacken som utgör centrum för fiskeaktiviteter i Skanör. Denna är liksom Lagmanshejdan en naturligt avgränsad formation där 157 personer enligt dåtida räkenskaper avlagt bodavgift år1494. Bodbebyggelsen har varit reglerad och bestått av permanenta huskonstruktioner. Då Hovbacken utgjort det senmedeltida fiskeläget har troligen marknadsaktiviteterna ägt rum i staden Skanör.

Vid utgrävningen av kyrkogården på Lagmanshejdan 1966 påträffades cirka 1250 gravar men man uppskattade att det totala antalet gravlagda uppgick till närmare 2000. Kyrkogården upptog en yta på cirka 60 gånger 50 meter och bildar en liten platå. Lagmanshejdan har mellan de medeltida marknadsaktiviteterna och dagens villaområde utnyttjats som åkermark. Femton meter norr om kyrkogårdsområdet påträffades lämningar av ett tegelhus vars funktion och karaktär var oklar. Den Tyska kyrkan som på 1300-talet omnämns belägen på området i samband med rostockerkyrkogården har inte kunnat lokaliseras. Möjligen har den utgjorts av en enkel träkyrka som skulle kunna utgjort det tomma området i kyrkogårdens mitt vilket man dock inte kunnat påvisa. Den nordöstra delen av kyrkogården har utgjort det första gravläggningsområdet som präglas av ett likartat gravskick med träkistor vilket tyder på en hög grad av social integration. Mindre än hälften av de påträffade gravarna innehöll spår efter sådana träkistor.

Gravar på Lagmanshejdan framrensade i plan vid undersökningen 1966. Från Ersgård 1988.

En andra fas på kyrkogården tar vid där man gravlagt de döda i deras gångkläder och ibland utan kistor. Detta ses som en försvagad social samhörighet och att gravläggningen därmed blivit oorganiserad. Troligen betecknar detta en ökad internationell närvaro i Skanör utgjord av handelsmän från främst Tyskland och Holland, vilket tillsammans med de på orten boende danskar får ses som en extrem befolkningssammansättning. En grav från denna fas innehöll lämningarna av en man bärandes en fotsid mantel med kapuschong och andra var begravda med myntskatter, järnknivar och fingerringar. En ovanligt välbevarad mänsklig hjärna fanns även i ett av kraniumen.

Nivåkarta över Lagmanshejdan med kyrkogården och Ättebäcken (Brede väg). Från Redin 1976.

Kyrkogården på nivåkartan skulle kunna motsvara den cirkelformade inhägnaden vid "g" på Lagmanshejdjan på 1700-talskartan. I så fall har man länge vetat om kyrkogårdens existens på området. Kanske har man i likhet med Fynbornas kyrka även begravt under 1700-talet på platsen?

I fas tre minskas skillnaderna i gravskicket men uppnår aldrig samma enlighet som i den första fasen. Detta kan beteckna att en längre tids samverkan mellan olika sociala grupper i Skanör resulterat i en mer delad uppfattning om gravläggningar. Troligen rivs kyrkan vid denna tidpunkt och kyrkogården läggs under en annan kyrkostiftelse, men förmodligen upphör även denna att användas vid början av 1400-talet då Falsterbo helt passerat Skanör som marknadssort på halvön. Stadskyrkan S:t Olof byggs ut vid början av 1400-talet men bygget slutförs aldrig på grund av den sinande merkantila verksamheten vilket kan ses på kyrkans kor som är högre än långhuset. Möjligen finns en samband mellan nedläggandet av den tyska kyrkan på Lagmanshejdan och utvidgningen av S:t Olof.

Alla gravarna från rostockerkyrkogården schaktades bort efter undersökningen vid uppförandet av villaområdet.

Flygfoto över de norra delarna av Skanör med borgkullen, kyrkan och det öppna området Lagmanshejdan i bildens norra del. Från Ericsson 1992.

Källor:

Ersgård, L.1988. "Vår marknad i Skåne" - bebyggelse, handel och urbanisering i Skanör och Falsterbo under medeltiden. Lund

Redin, L. 1976. Lagmanshejdan- ett gravfält som spegling av sociala strukturer i Skanör. Lund.

Startsidan