Kryptan i Lunds domkyrka

Kryptans altare invigdes av den förste ärkebiskopen Ascer den 30:e juni 1123 innan hela domkyrkan var färdig, och helgades till Johannes Döparen. Under medeltiden fungerade kryptan även som en separat sockenkyrka. Valet av helgon visar på att kryptan troligen nyttjats som dopkyrka. I altarskivans mitt lades åtskilliga reliker ned, bla. en bit av Kristi kors, grav, krubba och bord.

Adam van Durens sarkofag över domkyrkans siste store biskop, klockaresonen Birger Gunnarsen från Halland som dog 1519.

Adam van Durens brunnskar med mustiga och märkliga bildsviter från tidigt 1500-tal över den källa som kryptan ursprungligen byggdes på. Det består av fyra stora stenhällar, varav tre sidor är skulpterade med vad som kan ses som en samhällskritisk skildring av de fyra stånden. Källa: Domkyrkan i Lund, 1995.

På den östra hällen ses till vänster en kung med spira och krona med en skriftrulle, på vilken det står: Äran går över alla ting. Till höger en sittande köpman med penningpung som replikerar: Nej säger penningen, där jag vänder mig, där är det slut med kärleken.

Den södra hällen har två bildfält. Till vänster en munk som välsignar eller förmanar en borgarhustru med korsade armar. Troligen är det en bikt som skildras. Textbandet lyder: Mången ger en annan ett gott råd, fastän han själv inte följer detsamma. Den vågade textens placering kan visa på reformatoriska tankar i omlopp. Högst upp ses en text som återkommer flera gånger i domkyrkan som Van Durens bittra lärdom till sig själv: Början är lätt gjord, men avslutningen mödosam. Bredvid munkens vänstra skuldra ses Van Durens signatur och årtalet 1514.

På den västra hällen biter en väldig lus fjättrad med hänglås ett får i nacken. Den märkliga bilden har en lika märklig text: Den hungriga lusen biter fåret, det är visst. Gud hjälpe fåret, som är skorvigt, som är skrovigt och icke kan klia sig, däröver må väl den hungriga lusen glädjas. Kanske är det adelns utsugande av bönderna som skildras. Utom synhåll på karets norra häll finns ingen bild, men väl en ännu märkligare text: Att lova mycket och hålla litet det fägnar endast dårar, det har jag städse väl förnummit, vakte sig envar väl, innan han blir bunden, bjuder logiken endast ett, det är säkert. O logica, du är en underlig fyr, vad du fångar, det håller du fast.

Den gåtfulla kolonnfiguren med styrkebälte som traditionen benämnt jätten Finn är den mest berömda skulpturen i kyrkan. Denne skulle ha byggt kyrkan, men försökte vid slutförandet riva sitt verk pga. förlorat vad med kyrkans skyddspatron, S:t Laurentius. Det är annars inte omöjligt att skulpturen skildrar Simpsons rivande av filistéernas tempel. Källa: Domkyrkan i Lund, 1995.

Finns aniskte är illa åtgånget, men visar en man i naturlig storlek med kluvet skägg och hår i lockar. I ögonen syns röda färgrester.

Denna mindre skulptur i kryptans södra del har kallats Finngumman med sitt barn, men skildrar en man som med redskap och barnets hjälp bygger kolonnen han hukar vid.

Startsidan