Fulltofta kyrka och Sankta Magnhilds källa

S:ta Magnhild är ett av de främsta lokala helgonen från skånsk medeltid, tillsammans med S:ta Thora. Hon levde i skarven mellan 1100- och 1200-talet i en by utanför Hörby kallad Benarp. Hon var beryktad för sin barmhärtighet mot de utsatta i samhället och barn, och var en mycket from kristen kvinna. År 1215 dödade svärdottern henne av oklar anledning. En viss likhet finns i legenden om Västegötland och Skövdes skyddshelgon S:ta Elin av Skövde, som också var en from kvinna som dräps pga. bråk inom släkten. Om Magnhilds begravning berättas en standardiserad historia om källan som bryter fram där bärarna sätter ned kistan för att vila. Samma berättas exempelvis om S:t Botvid i Södermanland, och var ett sätta påvisa personens helighet och även att sammankoppla en källa som troligen innan haft hednisk fukntion med ett kristet sammanhang. Källan bär sedan medeltiden namnet S:ta Magnhilds källa och är belägen i Hästäng ett par kilometer från Fulltofta kyrka.

Sedan begravningen skett i Fulltofta sades mirakler ha börjat ske vid Magnhilds grav, vilket ledde till en omfattande vallfart med ett för kyrkan lukrativt offrande till både källan och graven. Magnhildskulten verkar efter ca. 150 år ha degenererat. Ärkebiskop Magnus Nilsson skriver i ett brev år 1383 att vid Magnhilds grav där man förr ofta hållit mässor, sker detta nu enbart någon gång om året. Nöjeskulturen verkar ha tagit överhand från dyrkan av helgonet då biskopen anger att spelare och sångare hänger sig åt liderliga visor och danser, och att man dricker i mängder och begår hor. Kort sagt, man hade roligt vid Magnhilds gravplats, vilket inte samtsämde med de högre kyrkomännens idéer om pilgrimsvandringar till heliga platser. Ofta uppstod ju en sorts turismverksamhet i samband med vallfarten, då pilgrimerna behövde äta och sova på vägen till destinationen. Stämningen har ju säkert också varit hög framme på platsen, vilken på kvällstid kanske fått utlopp i dryck och dans. Kanske tog detta överhand i Fulltofta i samband med att helgonets popularitet dog ut.

Biskpen gav därför sina kaniker i uppdrag att hämta Magnhilds reliker till Lunds domkyrka för skrinläggning, så att de kan bli föremål för seriös dyrkan utan nöjeskoppling. Detta var dock ett vanligt drag när helgon i mindre kyrkor fått stor popularitet med stor vallfart och offrande, som exempelvis David i Munktorp som flyttades därifrån till Västerås domkyrka när hans kult blev omfattande. Ett annat exempel är återigen S:t Botvid som flyttades från Säby kyrkan till ett nybyggt träkapell på familjens mark, efter att mirakler börjat ske vid hans grav. Vallfarten till de heliga gravar innebar ju stora inkomster från allt offrande till helgonet i kyrkan och i offerstockar som sattes upp vid de heliga källorna som kunde finnas i närheten. Ju större helighet kring ett helgon, ju mer passande att ha dess kropp i en större kristen byggnad som en domkyrka. På så vis berövades många lantsortskyrkor sina inkomstkällor, då vallfarten effektivt upphörde när relikerna inte längre fanns kvar i deras kyrkor.

Magnhilds gravsten stod fortfarande kvar på Fulltofta kyrkogård in på 1700-talet, då den beskrivs av prästen som stor och med utsirade kanter. Idag är det okänt var stenen befinner sig. Magnhild blev aldrig helgonförklarad, men vördades alltså lokalt som ett sådant. 1936 sattes ett fönster med glasmålningar upp i kyrkan som visar legenden om Magnhild. I första rutan ses hon som from kristen lärarinna, vilket bör innebära att hon som de flesta helgon varit av hög börd som möjligjjort att hon fått utbildning. Henns hår är täckt av ett dok, vilket visar att hon ses som en gift kvinna. I nästa ruta skildras Magnhilds barmhärtighet mot utsatta och sjuka, och i den tredje hennes helgonstatus i form av att Gud ingjuter sin kraft i henne. Sista bilden visar martyriet, där Magnhild dödas av en pil, samtidigt som källan bryter fram. Vikten av en kristen död, vilket var en förutsättning för helgondyrkan, visas av de i bön knäppta händerna. Målningarna gjordes av Hugo Gehlin.

All info rörande Magnhild och Fulltofta är hämtad från: http://magnhild.gamlakort.se/

S:ta Magnhilds källa i Hästäng. Platsen är väl utmärkt med infogivande skyltar.

Fulltofta kyrka från 1100-talet.

Del av primär portal i norr.

Lisenerna (de vertikala stenraderna) i absiden visar på närheten till Bosjökloster, vars kyrka har samma utformning i absiden. Ofta "smittar" viktiga platser av sig stilmässigt, dä ven Stehag nära klostret har samma romanska gravstenar på kyrkogården. Kolonetten i Fulltoftaabsiden är dekorativt utsökt, men försvagar muren åtskilligt. Ett extremare exempel återfinns i Dalby heligkorskyrka inuti långhusets södra vägg.