Domkyrkan

Kyrkans portaler var svaga punkter, då onda makter i värsta fall kunde ta sig in här. Därför hade man ofta skrämmande stenskulpturer av djur, som vaktade kyrkans öppningar.

Kapitäl till dubbelpelare från de rivna tornen som troligen varit övningshuggning för en inhemsk stenmästare. Denne har skrivit sitt namn Jacob i runor mellan ansiktena, och då skulpturen varit en övning placerade man det utom synhåll i tornen. Nu i Domkyrkomuseet.

Bas av Adam van Duren till strävpelare som stött kyrkan i sydöst. Texten lyder: Gud hjälpe Adams barn. Början är lätt gjord men avslutningen mödosam. Då man skrev år 1525, fredagen efter S:t Markus dag, skedde vid Lund en stor jämmer. Där blevo mer än 1500 dödsskjutna och slagna. Det månde de skånska kvinnorna väl klaga över.

Stenhuggaren Adam van Durens skulptur från sent 1520-tal visandes att Duren ansett sig en åsna som gett sig i kast med en så stor uppgift som att jobba med domkyrkan. Åsnan täcks av ett textskynke som för evigt beättar den utmattade stenhuggarens dom över sig själv: Den må väl en åsna vara, som tager mer på än han kan bära, 1527.

På kolonnens andra sidan beredder en man det uppspända åsneskinnet med sin skrapa på vilket det med runor står Got help. Under de båda skulpturerna står det O Herre Gud, vad ände skall det få, då vi ej vill vår skröplighet förstå?

Kvaderrelief av drakar som inte fullbordats vid det norra transeptkapellets öppning. Under den högra draken syns de vaga konturerna av ett knappt påbörjat lejon.

Dopfunten av gotländsk kalksten från 1200-talet med utbytt mellanstycke.

Troligtvis en avlastningsbåge i norra transeptväggen.

Baldakin i norra tvärskeppsarmen med kerub- och lejonskulpturer. Dessa är ovanliga genom sitt bysantiska utformande, och har ursprungligen ingått i ett nu svårfångat helhetsprogram. De har sedan flyttats om till sin nuvarande placering. Detta har varit platsen för ärkebiskopens avkunnande av kyrkliga domar.

Mariaskulptur från 1400-talet vid den igenmurade ingången för ärkebiskopen mot Lundagård.

Korstolar från 1350-talet.

En mycket ovanlig stenrelief av Kristus som himmelsk överstepräst, nu i Domkyrkomuseet.

Ofullbordad kvaderristning av lejon i korets nordportal.

Officiantstolen för prästerna som från början stod vid högaltaret, nu i södra transeptets östra mur.

Säte för biskop eller domprost i södra transeptet.

Relief av Adam van Duren föreställandes jungfru Maria omgiven av kyrkans två skyddshelgon, S:t Laurentius till vänster med sitt martyrhalster och Knut den helige till höger. Vapnen är dock värdsliga och tillhör från vänster drottning Christine, Kung Hans och ärkebiskop Birger Gunnarsen.

Akvarell från 1830-talet utförd under Brunius renovering visandes högklassiga romanska målningar i södra transeptkapellet. Allt är nu borta. Från Domkyrkan i Lund av Rydén och Lovén.

Bågar från två igensatta fönster i kyrkans södra del.

Båge från ingången till det nedrivna Karl den Rödes kapell på sydsidan.

Predikstol från Krafts kyrkogård som tidigare omgav Domkyrkan.

Startsidan