Herr Alf

Herr Alf är ett namn som länge förknippats med Skanörs borgruin och den bredvidliggande kyrkan. En gammal sägen berättar att han var en kung eller fogde bosatt på borgen, och att han härifrån styrde med järnhand. Ofta tog han vad han ville av den last som fanns på förbipasserande fartyg. Till sin hjälp hade han flertalet krigsskepp. Dessa fartyg fick han enligt sägnen fram genom att slå på sin trollväska som han hade på vänster sida.

Någon god kristen verkar herr Alf heller inte varit. Sägnen berättar att han aldrig närvarade vid mässan i Skanörs kyrka, då han inte brydde sig om Guds ord. Enda gången han kom dit var när hans tjänare läste upp hans befallningar, och då kom han in genom den idag igenmurade fogdeporten på kyrkans norra sida.

Till slut hade herr Alf många fiender. Traditionen berättar att en sammanslutning överföll honom i kyrkan när han hade glömt sin trollväska, och klämde ihjäl honom i kyrkoporten.

En tid efter detta började en dånande vagn höras om nätterna på gatorna i staden. Två röda hundar sprang framför, medan ekipaget färdades mot borgen. Vissa påstod sig ha sett herr Alf i vagnen med vredgad uppsyn.

S:t Olof i Skanör från väst. För mer bilder, tryck här.

Men vem var egentligen herr Alf? Mycket tyder på att han var den norske jarlen och sjörövaren Alf Erlingsson, även kallad Mindrealf eller Minder-Alf, p.g.a. sin korta växt. Denne gjorde sig ett namn i Skandinavien under 1200-talets andra hälft. Det var när krig utbröt mellan Norge och Danmark som Alf plundrade många skepp i Öresund tillhörande Danmark och Hansastäderna. Alfs bedrifter omtalades och besjöngs i t.ex. danska kämpavisor, och han var beundrad av många i norden.

Alf Erlingssons sigill.

År 1284 skövlade han Skanör och kusten kring Öresund, och det är från dessa sammanhang sägnerna nämner honom. Till skillnad från regelrätta danska fogdar som verkat på Skanörs borg, kom alltså en norsk plundrare och erövrar den. Lägger man även till kriget mellan Norge och Danmark, förstår man varför han omtalats som en grym person. Alf lär då inte varit särskilt danskvänlig.

Borgkullen i Skanör. För mer bilder på borgen, tryck här.

Alf eller Alv Erlingsson föddes ca. 1250 på borgen Thornberg eller Tunsberg i Norge. Hans släkt hade högt anseende och stod nära kungen. Under det nämnda kriget gjorde Alf sig ryktbar och fruktad genom omfattande räder mot danska kuster och kapande av danska och tyska handelsskepp i Öresund. När detta krig ebbade ut återvände han till Norge med stort byte och anseende. För detta blev han utnämnd till Jarl, en titel som kan beskrivas som vicekung. Han gifte sig med Ingeborg Baardsdotter och fick med henne en dotter, Ragnhild Alvsdotter.

Tunsberghus i Norge. Rekonstruktionsförslag.

Tillhör man en norsk storsläkt på 1200-talet i Norge, så har man säkert starka band till vikingatiden, då dessa förfäder genom sina bedrifter stärkt ättens maktposition. Dessutom var långt ifrån alla människor i norden kristna vid denna tid. Detta kan förklara varför Alf inte var intresserad av mässan i Skanörs kyrka. Sägnens tilläggstitel "herr" får även sin förklaring i det faktum att Alf var av stormanssläkt. Ett tecken på hans politiska makt är stenborgen Isegran på ön Glomma i Norge, som Alf lät bygga under andra hälften av 1200-talet.

Kort därefter blev Alf dömd fredlös efter att ha slagit ihjäl en norsk storman. Alf föraktade detta beslut. Han samlade ihop en styrka och gick till motattack mot sina landsmän. Detta uppror slogs dock ned, och Alf flydde till Sverige, närmare bestämt Bobergs slott i Halland.. Här fick han en beskyddare i form av den svenske kungen Magnus Ladulås, som vistades där tillfälligt. Alf kunde inte företa sig mycket som landsflykting och gick därför i kloster.

Ruiner av Skanörs borg.

År 1288 blossade nya strider upp mellan Norge och Danmark. Alf passade då på att rymma från klostret och samlar genom norska vänner ihop en styrka. Med denna skövlar han åter skånska och danska kuster, men denna gången går det inte lika bra. Alfs styrka är för svag och han blir tillfångatagen i Helsingborg. Ironiskt nog är det hans gamle stallbroder som infångar honom. Alf döms till stegling, en avrättningsmetod som innebär att man högg av huvudet och ibland händer och fötter. Dessa spikades eller hängdes sedan upp på ett hjul i avskräckande syfte. Alfs kvarlevor togs ned efter två år och begravdes på borgen Thornberg i Norge.

Motsägelsen att han avrättats i Helsingborg istället för Skanör ställer skriftliga källor mot muntlig tradition. Sägnen vill kanske påvisa att man med hjälp av den fysiska kyrkan, i detta fallet en av dess dörrar, hade ihjäl en hednaviking som syndat både mot Skanörsborna och Gud. På så vis får både staden och kyrkan upprättelse och det svider inte i stoltheten.

Men se ändå upp om du är i närheten av borgruinen och dessutom är av danskt påbrå. Då finns det kanske anledning att säga som Skanörsbarnen enligt skrönan lär ha sagt om spökvagnen: "Undan, akta er! Nu kommer herr Alf"!

Genom fogdeporten tror man Alf Erlingsson trädde in i Skanörs kyrka.

Fogdeporten från kyrkans norra mur.

Källor:

Flensmarck,T.1991. Alf Erlingsson-"Minder-Alf". Saxo 1991.

Follin, E.1851. Helsingborgs historia.

Nicolovius. 1924. Folklivet i Skytts härad.

Startsidan

tml>